Jag har i mitt liv träffat en massa människor...Har gjort jätte dumma saker som man ibland har ångrat! Men allt man gjort har nog i slutändan slutat med någonting gott!
Idag gick jag fram till en kille som jag har gjort fel emot och bad om förlåtelse men han ville inte ta emot den= fri vilja, blev ledsen men accepterade hans val.
Han menade på att jag har sårat honom så mycket nu så att det får vara nog, kanske är det så, kanske inte, tänker inte spekulera vidare i den frågan...huvudsaken var att jag bad om ursäkt och kände mig urusel!
Jag är en människa med så mycket känslor och dom går överstyr ibland, speciellt efter den psykiska terrorn som jag varit med om på sistone!
Jag har en bästa vän som varit med mig jätte många år och hon har stöttat mig genom detta, så jag säger tack gumman utan dig skulle jag nog inte överleva. Det är många som förstår vad jag har gått igenom men det finns fortfarande in liten del som tror på monstret, ge inte upp vi håller ihop! kram!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar